WORKOUT-ON-WORKOUT

Svettigaste löpturen på länge är avklarad, det var riktigt tungt idag. Igår var det Vipr-pass på Onyx, och den benträningen var inte nådig, därav något sega ben idag. För mig brukar det bästa vara att dagen efter ett riktigt hårt pass köra konditionsträning. Träningsvärken blir inte riktigt lika jobbig och musklerna känns fortare redo för träning igen. En jäkla massa vatten nu, och en sallad på stan.

Annonser

HAVET

I stunden njuter jag av kanske en av sommarens bästa dagar. Jag fick en bra start vid en frukost med en vän som förstår mig fantastiskt bra. Resten av dagen har spenderats vid havet med sol, bad och plockmat på klipporna, tillsammans med Lisa.
Min man har precis tänt grillen. Livet har sannerligen sina goda stunder.

image

IN A WORLD

I en värld där facebook blir sett som det som är på riktigt. I en värld där det man pratar om när man träffar sina vänner är det som redan sagts på facebook, inte mer och inte mindre. I en sån här värld får jag svårt att veta var jag vill stå. I en sån här värld blir man lätt ensam med sina känslor. När det är så tydligt att människor inte orkar ta reda på ny information längre, inte tänker på att fråga hur vänner mår. För att de känslorna eller den sorgen som inte uttryckts i sociala medier, inte ses som på riktigt. Det mest riktiga av allt. 

Det blir bara för mycket. Och för några år sedan hade jag aldrig trott att det skulle kunna gå så långt. Vad fanns innan facebook? Hur visste vi då vad vi skulle prata om? Jo, vi frågade varandra, för att vi genuint var intresserade av hur människor mår, istället för att förlita sig på att facebook berättar allt för oss. Jag har tänkt mycket på det här (därav min passivitet här och på facebook), och blir mer och mer övertygad om att det här är mer negativt än positivt, för egen del om inte annat. 

Jag vet att det finns folk där ute som också ser och inser det här. Som aldrig kommer sluta intressera sig för hur vänner mår, och som inte låter facebook göra dom lata. Ni är väldigt, väldigt viktiga. 

OM JAG FÅR LEVA TILLS DET RÄCKER, SKA JAG SÄGA ER HUR MYCKET NI BETYDER

Mitt i sommaren, eller slutet på sommaren. Hur man väljer att se det. Jag njuter till fullo av att vara ledig, men samtidigt saknar jag världens goaste ungar och längtar till hösten, till att börja plugga. Jag har packat min väska så många gånger i sommar, packat, åkt iväg, kommit hem, packat upp. Så fort vi har fått möjlighet har vi flytt Borås och spenderat tid i Varberg eller vid min stuga. Det är ju som det är att leva i en väska, men jag har behövt komma iväg för att kunna tänka klart. Det har dessutom gjort att jag (mer än någonsin tidigare) ser fram emot en höst i Borås, att bara vara hemma. En svartvit sommar, de flesta av stunderna har varit helt fantastiska, men vissa dagar har livet känts precis tvärtom. På torsdag drar jag Way out West, festival och några finfina dagar väntar. 

Image

Image

Image

Image

Image

MUSIC

Efter tre veckor utan androidtelefon är jag helt överlycklig över att ha den i min hand igen. Inte för facebook, inte för twitter och inte för instagram. För musiken! Nu ska jag ut och springa!